Ur spår!

För några veckor sedan figurerade jag i lokaltidningen* som en inte alltför negativ pendlare hos SJ. Redan måndagen därpå ville de visa att jag inte skulle tro något. Den extra halvtimmen tågresa gjorde att jag missade två avgångar med Arlanda Express och tvingades tränga mig i kön till incheckningen och flyget till Frankfurt med Lufthansa.

I dag slog de till igen. Jag skriver ”de” för den kollektiva skuld jag lägger på SJ, som numer delat upp sig och gärna hänvisar till Trafikverket (som Banverket gick upp i efter några år på eget spår och utan SJ) eller, som den här gången, Green Cargo (som förr hette SJ Gods). Och det är klart att det måste vara bekvämt att, som SJ, skylla ifrån sig. Ofta handlar förseningar om något med spår, signaler eller ledningar som fallit ned. Och då påpekar man gärna att det är Trafikverkets fel. Inte ett ord om att dessa fel i många fall handlar om historiskt dåligt underhåll, vilket alltså gör SJ till en minst lika god kålsupare som Trafikverket.
Dagens försening hamnar på Green Cargos konto. Tågsättet som spårade ur blev snabbt kallat för ”bajståg” i media. Detta eftersom det fraktade rötslam som är en ruttnad slaggprodukt av avfallsvatten.
Urspårningen orsakade en fyra timmar lång färd till jobbet – den värsta under mina dryga 10 år som pendlare.
Än värre blev det för Kvinnan som, i min frånvaro, skulle ta hand om Quintus och Simon på kvällen. Hennes fem timmars resa gav vårt förhållande en törn.
Jäkla skit! Tack SJ!

 

* Länken till lokaltidningen går tyvärr bara till en sida med sökresultat. Katrineholms-Kuriren har gått över till betalvägg, vilket i och för sig är lovvärt.