23 juli 2019

Här kommit igång med skrivandet här på sajten. Ska försöka hålla liv i det. Skribenten är dock inte uppdaterad på länge. Och då är det ändå här jag helst skulle vilja fylla på.

22 juli 2015

Robert Karl-Oskar Zero Broberg (1940–2015) dog igår. I dag minns Aftonbladet honom med ”13 sidor om artisten som satte färg på Sverige”, som det står i nedryckaren på ettan. Med fokus på just färg hyllar Aftonbladet honom genom att trycka hela tidningen i en svartröd nyans. Förutom annonserna är det bara bilderna på Robert Broberg som är i färg. Kul initiativ!

Tillsammans med Simon och Quintus såg jag Robert Broberg i Norrköping för några år sedan. Vi var där iklädda mer eller mindre glada västar och t-tröjor för att på något vis visa vår uppskattning inför vad jag förmodade var hans sista turné. Redan då var han illa däran. Till en början trodde vi nog att hans förvirring på scen tillhörde showen men till slut stod det klart att han dålig koll på sitt material och vad han skulle göra scen. Olustigt.

Men det överskuggar förstås inte hans karriär. Robert Broberg var en ordekvilibrist endast jämförbar med Povel Ramel. Själv har jag alltid uppskattat ordlekar, något jag förhoppningsvis fört över till mina söner. För min del har ordlekandet i mångt och mycket blivit mitt yrke.

I hyllningarna till Robert Broberg har många människor talat om vilken låt, teveprogram eller annat framträdande de minns honom för. Så fort jag hörde nyheten kunde jag inte annat än tänkt på textraden: ”min bil är inte lik din bil, det är en likbil” …

20 juli 2015

På helsidor i dagspressen gör Pressbyrån reklam för serier. Seriesidan berättar fyndigt Franz Kafkas Processen från  naivistiska serieteckningar till mer avancerade till realistiska till text. Budskapet är att barn lär sig läsa med hjälp av serier och att de i sommar är välkomna in på Pressbyrån för att tjuvläsa de serietidningar och liknande utgåvor som står i hyllorna.
Ett lovvärt initiativ. Den surmagade kan förstås invända att man inte behöver läsa textböcker som vuxen utan fortsätta läsa serier. Och så är det ju. Men det kan vi låta vara därhän.

18 juli 2015

Branden i Haga, Göteborg i dag har inte tagit några människors liv. Då är det självklart för media att rapportera om den historiska byggnad som brunnit upp, särskilt som det – om det stämmer – är den sista i sitt slag.
Lika självklart är det att man ringer upp Tomas von Brömssen, som i sin roll som skrothandlare haft stall i Haga och kört häst och vagn i teveserien Albert & Herbert från 1970- och 1980-talet. Inget konstigt med det. Till och med rätt ur flera perspektiv. Tomas von Brömssen älskar sin hemstad och är en känd götebossk profil.

Men … Tomas von Brömssen är så känd att de flesta göteborgare – och svenskar – vet hur han låter. Så känd att journalisten Arne Larsson inte kan komma undan med det uppmålande av von Brömssens känsloläge när pratminuset inte klarar av att leverera.

Skärmbilden är hämtad på gp.se klockan 18.34 den 18 juli, 2015.
Läs hela artikeln här.

13 juli 2015

”Aha!” sa inte Simon till mig men påpekade att jag hade fel i allt nedan.
Men innan jag hade fattat vad han menade hann jag med en invändning.
”Jag började ju med att skriva att det gav mig en frihet i skrivandet.”

Men det handlade inte om att jag skarvat historien. Han förklarade att det ju inte alls var storleken kvart han hade menat utan tonsteget. Musiker! Men så slog det mig att jag varit en pinsam idiot till farsa. Storleken kvart – 25 procent för dig som inte kan räkna – är ju inte Simon utan bara 20 procent. En kvint, således, och en Quintus har jag redan. En härlig sådan, dessutom.

Så Kvarten lever kvar. Tonsteget kvart fungerar ju. Och med det följde andra bra ord som kan fungera som namn.  Återkommer om det. Och Åke kan fortsätta vara Halvan i någon slags nummerserie – han är ju trots allt en sådan del av min första hela sonskara.

Så … Äntligen …?

–

Den tidigare versionen:
Jag leker ju med grabbarnas namn i den här bloggen och annorstädes de nämns i mina texter. Känner man dem är namnen inte svåra att placera men jag ser det ändå som ett – om än svagt – skydd för grabbarnas del samtidigt som det ger mig en frihet i skrivandet.
Sedan Quintus fick detta sitt namn för att han var min femte son har jag lekt med tanken att de borde numrerats allihop. Några namn var självklara: Uno och Treo till exempel. Har haft svårare med Åke (#2) och Simon (#4).
Men det löste sig i dag när Simon – som sommarjobbar på min arbetsplats – såg det självklara i att storlek kan fungera som komplement till numrering och skojade fram ett förslag till sig själv: Kvarten. Detta till lunchrummets jubel.

Därmed är även Åkes namn givet: Halvan. Han är andra halvan av den helbrödraskalan.

Äntligen!

29 juni 2015

Hemkommen från USA lägger jag ut en artikel jag skrev om Magnus & Brasse i samband med att två av deras krogshower släpptes på dvd 2009.

De var svensk teves första stora komikerpar. De spelade in publiksuccéer för de svenska biograferna. De lärde flera generationer svenska barn läsa och skriva. De är Magnus & Brasse. Nu kommer deras krogshower på dvd.

Som komikerpar är Magnus Härenstam och Brasse Brännström de första underhållare att bli fostrade i den svenska televisionen. Samtidigt utvecklade de tv-underhållningen med sina samtida, lätt respektlösa komediserier.
Tillsammans med Lasse Hallström hade Magnus och Brasse sina rötter i kårrevyer och studentspexande. Här föddes den respektlöshet som de sedan tog med sig in i tv-studion under slutet av 1960-talet då trion gjorde svensk ungdoms-tv osäker med program som Popside och Kram.
Men det var inte förrän 1970 med satirserien Oj, är det redan fredag? som komikerparet Magnus & Brasse började ta form. Magnus var här till en början enbart Brasses bollplank framför kameran men tog efter hand allt större del i hela den kreativa processen.
1973 fick Magnus & Brasse sitt definitiva genombrott. Parets samarbete hade nu utvecklat herrar komikernas respektive särdrag som aktörer och utkristalliserat två polariserade typer.

Komiska kumpaner
Ett väl fungerande komikerpar kräver samspelta aktörer. En typbestämning av aktörerna i en sådan konstellation visar att den ene aktören har rollen som yvig clown medan den andra är den disciplinerade auktoriteten. Fysiska företräden och en viss munvighet krävs också då det ofta handlar om att parera partnerns infall och upptåg.
För de som upplevde Magnus & Brasses storhetstid under sjuttiotalet är det inte svårt att se vem i komikerparet som spelar respektive roll.

Storhetstiden
Att just 1973 är startåret för Magnus & Brasses storhetstid visar deras produktion tydliga tecken på. Samarbetet utvecklas betydligt i tv-serien Pappas pojkar och når sin fulländning i barnprogrammen Fem myror är fler än fyra elefanter.
Året därpå tog de steget fullt ut från televisionen och ställde sig åter live på scen. Krogshowen hette Levande på Nya Bacchi och blev en succé.
Framgångarna fortsatte under sjuttiotalet. Förutom ytterligare två krogshower, de nu dvd-aktuella Varning för barn och Det är serverat, gjorde Magnus & Brasse både tv-serier och film. Det senare framförallt i regi av Lasse Hallström.
I dessa filmer spelade Magnus och Brasse till en början ensamma huvudroller och dök inte upp som komikerpar förrän 1983 i Två killar och en tjej. Den här filmen lämpar sig väl som avslutning på historien om Magnus & Brasse. I rollerna som två återseende studentkamrater får de uppdraget att göra gamla kårrevynummer på en bröllopsmiddag. Två killar och en tjej speglar samarbete, känslor och kreativa våndor och kan ses som en allegori på Magnus & Brasses historia.

Muntergökar
Lika träffande som deras sista film kan ses om deras samarbete, lika träffande kan man se deras gemensamma återkomst på scen 2005 i Muntergökarna. Här spelade de ett åldrande före detta komikerpar som diskuterar att göra comeback.
De gjorde ett försök och gjorde en lyckad lansering när de munhöggs i gammal god stil i Allsång på Skansen. Att de hade åldrats var förstås ämnet för dagen och Brasse summerade situationen med dessa ord: ”Man märker att man blivit gammal när det inte längre är frisk luft som kommer in genom fönstret, utan drag.”

–

Genom att klicka på teveprogramtitlarna som är länkade i texten hamnar du på Öppet arkiv och kan se dem. Den länkade filmtiteln skickar dig till Svensk filmdatabas informationsida.

1 juni 2015

När jag får tid över fabulerar jag. I dagens Katrineholms-Kuriren ser det ut som att en spådom jag fantiserat om blir verklighet på nationaldagen. Men inne i tidningen kan man läsa att initiativet är en ny lag och inte ett lokalt hövdingapåfund …
Tydligen tar man heller inte tillfället i akt och välkomnar nya medborgare under Nationaldagsfestligheterna (!) i Stadsparken utan strax före i Kulturhuset Ängeln.

1 januari 2015

Vi stängde som sagt ner förlagets verksamhet i och med halvårsskiftet 2014. Sedan dess har det handlat om att göra ett sista bokslut, snabbavveckla – det vill säga: sälja – aktiebolaget och till slut stänga förlagets övriga fönster.
I dag har jag således kopplat bort förlagets Facebook-sida* och knackat fram autosvar med hänvisningar från mina officiella förlagsmejladresser till privata diton.
Det här sker med förvånansvärd lätthet. Visst reflekterar jag än en gång över vad det är som försvinner. Men känslorna är inte med mig. Kanske beror det på att vår utgivning ändå alltid kommer att finnas kvar, kanske beror det på att allt det slit arbetet med ett sådant här stort projekt vid sidan om ordinarie jobb fortfarande känns i kroppen. Men förmodligen beror det framför allt på att det ändå gått en tid och det här känns lite som att städa efter sig.

* Stängningen blir inte definitiv förrän efter 14 dagar enligt FB:s regler, vilket jag förmodar går hand i hand med vanlig returrätt på nätet.

18 maj 2014

Illustration: Nina Hemmingsson

Bevistade 2014 års upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival. Bara under lördagen i år och endast som gäst. Det var härligt att bara kunna gå runt, titta på serier och snacka lite.
Tack för alla handskakningar, kramar och andra tack som levererades med anledning av att förlaget Ekholm & Tegebjer nu går i graven.
De värmde.

15 maj 2014

I dag går den här pressreleasen om förlagets nedläggning ut. Det är förstås med blandade känslor en sådan här sak sker. Men nedläggningen har vuxit fram allteftersom hårtestar slitits, grånats och tappats.
Så det känns rätt skönt faktiskt.

Tack alla som varit med och gjort det här möjligt.

28 mars 2014

Skribenten suckade häromveckan när han insåg att Dramaturgen skulle tvinga honom att gå tillbaka och … möjligen gallra lite. Därmed blev det stopp i maskineriet under ett par veckor. Motivatorn, som egentligen aldrig hjälper till, dök lämpligt upp inför den planerade helgen då Skribenten insåg att han kanske är i den för Dramaturgen ack så viktiga tredje akten. Efter de två första ansatserna är det i så fall nu dags för det avgörande försöket som ska räcka ända fram till mål. Eller åtminstone det här delmålet.

2 april
Hmm … någon dag efter helgen kan Skribenten konstatera att det snöt sig för honom – och det hade inte Motivatorn något med att göra.

26 mars 2014

Har möjligen myntat ett nytt ord i dag: okändis.
Jaja, det finns säkert någon som använt det tidigare. Men jag använde det i en dubbeltydig bemärkelse. Frågan jag ställde mig var hur långt ner på skalan man kan komma och ändå vara kändis. Jag tänkte till exempel tillbaka på mina serietidningsslukarår under 1970- och 1980-talet. Tack vare att morfar hade affär läste jag mer eller mindre alla serietidningar som gavs ut under åren 1977 – 1985. Och intresserad som jag var blev det även intressant att hålla koll på vilka som arbetade med tidningarna.

För mig blev den här kategorin människor ett slags kändisar. Men så är det ju inte riktigt. De är inte heller direkt okända. Möjligen O-kändisar. Långt nere på skalan efter A-, B- och C-kändisarna.

28 februari 2014

Så är bollen satt i rullning. Målet ligger max 4 månader bort.

20 februari 2014

Efter många om och men står jag äntligen på perrongen. Det räcker tydligen inte att jag själv klantat till det och missat tåg den här morgonen. Nu såsar SJ också. Snabbtåget jag ska åka med är nästan 40 minuter försenat.
Killen som tiggde pengar vid biljettautomaten kommer ut och vill förklara för mig att han egentligen har pengar. Det är bara det att han gett dem till en kompis som skulle fixa droger. Men nu har han hört att ”golkompisen” (sic!) ska hänga på låset till Systembolaget när det öppnar och spendera den här killens pengar på ”alkohol” istället.
Han börjar prata om ett Katrineholm jag aldrig har hört talas om. Tanken på att Katrineholm har en undre värld och jag en informant inom räckhåll får mig att snacka vidare med den här killen. Men nyfikenheten går snart över i en obehaglig känsla.
Killen svär över sin golkompis flera gånger och berättar att om han inte varit han utan HA eller Red Devils istället så skulle inte golkompisen levt nu.
”Men jag ska fixa honom.”, försäkrar han och visar en penna han fått låna av stationsvärden. ”Jag ska sticka den här i tinningen på honom.” Han måttar med pennan i sin egen nacke.
Det är inte utan att det är lite obehagligt. När killen kom fram stod det en äldre dam bredvid mig men ju mer killen snackade desto närmare väggen flyttade hon sig. När killen beger sig iväg mot järnvägstunneln och Systembolaget ber han mig önska honom Lycka till. Då har damen vänt sig mot väggen.
”Lycka till”? Det kunde jag inte säga. Istället harklar jag ur mig ett ”Ja.” och han lommar äntligen iväg.
När han är på behörigt avstånd ringer jag polisen för att berätta vad som eventuellt kommer att hända om en stund i gränden mellan Systembolaget och Sparbanken. Med tanke på hur nära killen stod och hur länge han snackade kan jag lämna ett tämligen detaljerat signalement.

För att damen vid väggen ska förstå att jag inte var hans kompis pratar jag högt i telefonen. Men hon verkar inte höra mig. Därför går jag fram till henne efter samtalet och berättar att jag ringt polisen. Efter en stund slappnar hon av. Det visar sig att hon är nyinflyttad i Katrineholm och har lämnat Stockholm för att det har blivit så stökigt där. Varsågod!

9 januari 2014

”Den här sedeln kommer från ett rån.”, meddelade kassören i Forex-luckan. Fascinerad skrattade jag till och undrade hur han kunde se det.
”Den är färgad. Att man inte ser det beror antagligen på att den är tvättad. Men du ser här under UV-ljuset att det är fläckar på baksidan av sedeln.” Det här var bara en sedel av många, vilket var tur. Det betydde att polisen inte behövde tillkallas. Ursäktande försökte istället  kassören trösta mig: ”Det går ju bra att använda den i en butik eller  något.”
Tack tack. Kommer inte att ske. Den har hamnat bakom en kylskåpsmagnet i köket hemma.

Den här sedeln kom dock att lära mig mer än att färg som används för att märka sedlar vid rån de facto inte alltid syns.
Vägen dit kylskåpet passerade en skanner, eller rättare: två skannrar, för att kunna visa den här på bloggen. Att det blev en andra skanner berodde på att den första vägrade skanna sedeln. Istället visade displayrutan följande text:

Likadant var det när jag skulle öppna de skannade sedelsidorna i Photoshop. Programmet sa ifrån:

Tänk vad man kan lära sig i lagens utkanter.

20 december 2013

I 2014 års första nummer av Agent X9 påbörjar man publiceringen av David Lloyds och Alan Moores  V for Vendetta. Detta utifrån materialet till boken med samma namn som jag var redaktör för 2005. I ett förord till nypubliceringen skämmer översättaren Göran Semb bort mig med ord som a) serieälskare och b) noggrann. De skulle förstås också kunna läsas som a) nörd och 2) tyrann, men ändå … det värmer.

27 november 2013

Numer finns även klura.nu i tgbjers ägo.

27 november 2013

Så var Buster på tapeten igen. Artikeln som Sportbladet publicerar i dag på Aftonbladet.se doftar av nostalgi. Som Buster-tidningens siste redaktör intervjuade man mig för några färska pratminus. I övrigt bygger artikeln i mycket på de gamla texterna som Aftonbladet skrev i samband med Busters nedläggning 2005.
Mycket har man gjort för Seriesverige, men inget har fått sådan exponering som nedläggningen av Buster.
Det var dock inte mitt beslut. Jag kämpade istället med att förnya tidningen in i det sista. Den gamla loggan kom tillbaka, magasinsformatet gjorde sitt till, bättre tryck och bättre papper, två kvinnliga seriehjältar dök upp i form av av Tomas Karlssons Majsan den mangainfluerade serien Kishako som gjordes direkt för Buster av Pidde Andersson (manus) och Åsa Ekström (bild). I den serien figurerade jag själv som kolerisk (vad annars?) chefredaktör* till sportjournalisten Kishako (som kan översättas till ”kvinnlig skribent” ungefär).
Nedläggningen smög sig på media. Först när tidningen legat ute några veckor fick en sydsvensk journalist syn på min sista ledare i sonens Buster och skrev en notis i sin tidning. TT nappade och snart fanns nyheten ute över hela landet. Aftonbladet och Expressen publicerade varsitt respektive uppslag om nedläggningen och TV4 Sporten gjorde ett inslag med undertecknad. Sportjournalister över hela Sverige mindes sin barndoms seriehjältar i krönikor och liknande. Det verkade som om alla kunnat identifiera sig med figurerna i Buster. Och så var det nog. Serierna handlade nästan alltid om underdogs. Vem känner inte igen sig då?

* Såhär såg det ut:

För fler porträtt av tgbjer: kolla här.

17 oktober 2013

Med en ambition att följa hemstaden i litteraturen har jag just avslutat Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen. Den är nu, två exemplar senare, uppställd i arbetsrummets katrineholmshylla.

Pepparkakshuset tar avstamp i en hemsk lekskolemobbing. I dag hämnas den med mord. Författaren Carin Gerhardsen var en trevlig bekantskap, långt bättre än Cecilia Helle med sin Glysas öga från häromåret. Nästa gång det blir dags att läsa om Katrineholm ska jag ta mig an Kerstin Ekmans Kvinnorna och staden-kvadrologi, lokalt kallad Katrineholmssviten. Om ingen faktabok hamnar emellan, vill säga.

14 oktober 2013

Har haft en mycket givande förmiddag i skriveriets tecken. Av de tilltänkta anteckningarna blev intet. En engagerad källa gjorde att jag lyckades lägga fakta på minnet. Fakta som kommer hjälpa mig att komma igång med skriverierna. Är inte heller rädd för att tappa minnet. Jag har säkrat en upprepning.

11 oktober 2013

Nu sparkar de här bloggarna igång. tgbjer.se är platsen.

25 september 2013

Onsdag eftermiddag. Montern är färdigbyggd. I år var min halva av förlaget på plats redan igår för att bygga monter. Men mässbyggarna hade inte förstått våra instruktioner. Blev inte klar förrän nu.
Lugnet har infunnit sig. Men liksom förra året saknar jag något. Dan före dan … och spänningen är borta.

3 september 2013

Skriveriet tar väl inte emot mer än annat. Som tidningsredaktör hamnade man ibland i något slags limbo där ingenting verkar bli klart. Men man håller i och plötsligt flyter allt. Känslan kring skriveriet lär gå upp och ner det också. Antar jag. Hoppas jag.
Har, som sagt, börjat strukturera skriveriet. Börjar från grunden och försöker sammanställa alla tankar som dykt upp och ser många ställen att snubbla på.
Läser också in mig en del på ämnet. Känns inte oöverstigligt sedan själva knuten löste sig bara genom att slå upp rätt kapitel. Vad som däremot kan bli svårare är de intervjuer som behöver göras.
I dag dök dock en möjlighet upp och hon verkar spontat samarbetsvillig. Skönt med sådana människor. Hoppas mycket på detta. Det skulle underlätta för mig att återkomma i tid och otid.

25 augusti 2013

Anteckningar från telefonen har flyttats till datorn och arbetet med att sortera de fria tankegångarna har börjat. Mycket råddande skapar en viss håglöshet men så är det ju i kreativt arbete, oavsett om man sätter ihop en tidning, skriver tv-serie eller gör ett seriealbum.

23 augusti 2013

I dag slog jag upp rätt sidor i biblioteksboken. Grundpremissen håller.

17 augusti 2013

Under året har jag bestämt vilket projekt som kommer härnäst. Har antecknat en hel del men inte riktigt vågat ta tag i det. Dels på grund av att jag måst fokusera på översättandet, dels för att jag är rädd att jag har tänkt fel. Mina tankegångar rör sig kring en idé som, om den inte är realistisk, kullkastar arbetet jag gjort hittills.
I dag tog jag mig hampan och gick till stadsbiblioteket. Där hittade jag en bok som kan besked om projektets grundpremiss håller.
Får se när jag öppna den.

13 augusti 2013

Så har den sista boken jag någonsin kommer översätta gått till tryck. Känns bra.
Känns ännu bättre att ha fått ge den fantastiska serien Valhall – som den sista boken är en spin-off av för förlaget – ny och korrekt språkdräkt. Ett hedersamt uppdrag som säkerligen bidragit till att gråheten i håret har accentuerat de senaste tre åren.
Språket har varit danska och jag har fått frågan om jag har danskt påbrå eller varför jag kan göra detta. Har egentligen inget annat svar än att likheter och skillnader mellan våra nordiska brödraspråk har intresserat mig sedan jag var liten. På semester i Danmark köpte man Seriemagasinet och i  Norge Sølvpilen.
Skulle jag varit dansk skulle det förmodligen varit ett ”g” i slutet av namnet, dessutom.

Känner inget tomrum än. Skönt att det är över. Vill göra annat också.

31 januari 2013

Så var en sajt registrerad i mitt namn. Eller snarare i den roligaste av de otaliga felskrivningarna som mitt namn har råkat ut för.
Under åren på tryckeriet i de västgötska skogarna fick jag en gång ett brev adresserat till ”Produktionschef T G Bjer”. Den varianten kändes inte fel. Rolig, som sagt, och självklar.