Resebrev från Kalifornien 2015:8

Våra dagar i San Francisco börjar som sagt i Oakland på andra sidan havsviken. Motellet ligger nära marinan och det är överraskande kallt, även om förstås också är tilltufsade rent fysiskt. Vi bestämde hur som helst att inte sätta på luftkonditioneringen och det här var resultatet nästa morgon:

Med hjälp av appen Yelp hittar vi Lou’s Sandwichbar – ett av stadens bästa smörgåsställen – som vi siktar in oss på, med hjälp av bilens GPS, för frukost. Lous mackor gick inte av för hackor. Mycket goda. Tyvärr orkade jag bara med min ena halva men Simon har fått extra god aptit häröver hjälpte mig med den andra halvan.

Man får nästan alltid för mycket mat var man än äter. Frukostarna är enorma om man inte är vaksam och beställer något kontrollerat som 3 pannkakor eller 1 bagel. Vi åt omelett häromdagen och det kom in fyllda rullar som säkert var 30 centimeter långa. Då skulle det räckt med 2 portioner till oss 4 – och ändå blivit mat över. Vi har därför blivit mer vaksamma och Lous sandwichar var ett bra alternativ. Det var bara jag som inte orkade. Mätta letade vi oss sedan ner till Fisherman’s Wharf utan GPS:en.

I Fisherman’s Wharf kom reseplaneringens första bakslag – ja, förutom att vi alla blivit sjuka, – i det att det inte fanns några turer till Alcatraz förrän den 14 juli. Jag hade inte tordats förhandsboka denna tur då det ju kan vara dåligt väder i de här delarna av USA. Reaktionerna lät inte vänta på sig när vi istället plåtade oss framför fängelset. Några verkade bedrövade och andra inte bry sig.

Istället tog vi oss bort till en av kabelspårvagnarna och dit kom vi i elfte timmen och fick åka dagens sista tur. Barack Obama var på besök vilket innebar att delar av staden skulle spärras av. Men vi hann – vilket gladde oss.

Någon Barack såg vi inte till men att åka kabelspårvagn var en upplevelse. Spårvagnarna dras uppför backarna i stadskärnan genom att haka fast i kablar som ligger under gatan och bromsas nerför endast med hjälp av handkraft. På grund av detta behöver spårvagnarna vara i rullning så mycket som möjligt och annan trafik helt enkelt lämna företräde. Något inte alla verkar ha förstått.

Kabelspårvagnarna är inte bara en turistattraktion utan används även av lokalbefolkningen. Och varför inte? Nivåskillnaderna i staden gör att det är rena berg- och dalbanan. Själv fick jag lock för öronen medan Simon – som ju nästan alltid råkar ut för sådant – klarade sig. Han klarade förresten starten på Arlanda för snart en vecka sedan utan problem också.
Vi åkte ganska långt med spårvagnen och hoppade inte av förrän vid Union Square där vi shoppade på Macy’s. Två kortärmade skjortor till mig och en väst till Simon.
Sedan tog vi sikte på Fisherman’s Wharf igen och hoppades hitta en Laundromat på vägen. Att gå i den här staden kräver sina män och vi var de dem. Men jag och Quintus hamnade lätt på efterkälken eftersom förkylningen gjorde att vi inte hade samma ork som Grabben mitt emellan och Simon. Vi löste dock inte tvättproblemet utan fick köpa nya underkläder på Ross, något slags överskottsbutik med sloganen ”Dress for less”.
I Fisherman’s Wharf lokaliserade vi vår midsommaraftonsrestaurang, Boudin, som hade helt okej seafood. Innan dess tog vi oss dock ut i bukten med en av båtarna och fick en audioguidad tur om staden, Golden Gate-bron och Alcatraz.

Alcatraz har fått sitt namn från det (gammel(?)-)spanska ordet för pelikan: ”La Isla de los Alcatraces”. De har tydligen kommit tillbaka till bukten på senare år och frågan är om det ändå inte var turens häftigaste upplevelse när det kom stora flockar (30-40 fåglar) pelikaner flygande i sträck utmed vattenytan. Fick tyvärr ingen bra bild på det.

När vi kom tillbaka till motellet fungerade inte våra nyckelkort längre vilket vi misstänkte ha att göra med att vi glömde lägga dricks på sängarna när vi stack iväg på morgonen och svor att vi skulle bättra oss. När problemet var löst kom souvenirkortleken från Walmart till användning vid en sen pinnpokerrunda med mycket skratt.

Sjukdomsläget har blivit bättre. In emellan hostningarna på nätterna andas Quintus rätt bra. Själv känner jag mig klarare i huvudet och de andra grabbarna klagar inte för mycket.
Nu är det lördag morgon jag ska strax väcka mina medresenärer för dagens första utflykt. Vi siktar in oss på världens digitala centrum, Silicon Valley, där vi tänkt äta frukost – om Yelp kan hjälpa oss även i dag.