Pierre Isacsson – Innan slutet

1974 kom farsan hem med Pierre Isacssons första soloplatta. Jag hade nog hunnit fylla åtta och fastnade direkt för det som kom att bli Pierre Isacssons största hit: Då går jag ner i min källare. Minns att jag fascinerades över att han hade en ångmaskin med metatabletter, precis som vi hade hemma. Två plattor senare hade jag gjort åtminstone två egna samlingskassetter med låtarna. Jag kommer ihåg vilka bekymmer jag fick när jag skulle göra nya 90 minuterssamlingar efterhand det kom fler skivor. Det fanns ju så många bra låtar jag var tvungen att välja bort!
Den fjärde soloplattan köpte jag faktiskt själv, minns jag.
Sedan blev det inte fler. Men jag slutade inte lyssna. Kunde de flesta låtarna och förde intresset vidare till mina grabbar. Det var något jag började med tidigt. Varför sjunga Byssan lull när barnen ska sova när Morgan Kane har en så mycket mer spännande historia att berätta?
Jag kan stolt konstatera att mina söner kan låtarna de också, och har favoriter.

Lagom till förra julen kom Pierre Isacsson plötsligt tillbaka. Hans son Ludvig hade färdigställt låten Jul i Sahara med sin pappa från någon demokassett. Och bra var det.
Jag hade länge funderat på om inte någon borde skriva en biografi om Pierre. Med den frågan kontaktade jag Ludvig. Om någon vecka är det ett år sedan. Det visade sig redan finnas en bok där musikjournalisten Per Wiker föredömligt och grundligt går igenom de låtar Pierre Isacsson släppte under sin karriär.
Min andra idé var att vi skulle jaga på Universal att släppa plattorna till Spotify. Ingen unik idé, visade det sig. Universal har haft en rätt njugg inställning till idén – om de ens haft någon inställning alls.

Vi kom att tjatta på Facebook och när Ludvig berättade att det fanns fler låtar föreslog jag att han skulle fortsätta arbetet han påbörjat med Jul i Sahara. Ingen unik idé, det heller. Men det är dyrt att producera musik. Min crowdfunding-idé var förstås inte unik den heller, men kanske hjälpte det till att jag kunde berätta om hur jag kickstartat Åshöjdens BK. Det går att hitta fans och finansiering därute.
Vi bestämde oss för att ses. Vet inte hur Ludvig tänkte när han gick med på att träffa en tämligen okänd snubbe med en galen fascination för hans fars musik. Men det gjorde han.
Det blev en kul lördag som, pandemin till trots, inte slutade förrän det blivit söndag och vi sjungit Luddes farsas låtar i hans kök.
Då hade jag också fått höra flera av de andra demolåtarna. De var så bra. Mörkare än tidigare men … tårarna var inte långt borta.

I går, den första december, skulle Pierre Isacsson blivit 74 år. Igår gjorde han också postum comeback med låtar han spelade in 1994 till en platta som aldrig blev, eftersom han förolyckades i Estoniakatastrofen.
Ludvig Isacsson har spelat in, arrat, remastrat, mixat och allt man kan göra för att det ska bli så bra som möjligt. Och resultatet? Mycket bättre!
–
Visstja! Min grabb Simon lirar piano på låten Kom, kom.